Umbras första löp har passerat, inte ett dugg ovälkommet. Nu är våran hund tillbaka. Från att ha varit minst sagt dryg är hon nu den familjemedlem vi är vana vid. Vilket är glädjande såklart.
Vi har även fortsatt bekantskapen med den lilla CaneCorso-hanen, vilket fungerar fint. Umbra sätter honom gärna på plats med jämna mellanrum, för att i nästa sekund vilja busa. Det får dock vänta ett tag till innan dom släpps för vinden. Han är något för valpig ännu.
Vi har också fått en ny bekant i en Amstafftik här i närheten, hon är jämngammal med Umbra och mycket undergiven. Vilket Umbra tar fasta på såklart, hon reser ragg och morrar, kliver upp på henne och spänner upp sig. Mina erfarenheter av tikar tillsammans är ju inte direkt stora, då jag bara har haft hanar. Tyvärr är de möjligen också förlegade eftersom jag "minns" denna sortens möten som aggressiva i de flesta fall. Men vi kanske kan bygga upp en vänskap med några kortare möten i koppel innan de släpps på fri fot. Ni som läser får gärna kommentera och lämna era erfarenheter i frågan.
Så här på höstens inledande faser har skogen varit välbesökt i svampletandet. Umbra följer gärna med och äter blåbär som den skickligaste "gästarbetaren". Väl i hemmets lugna vrå intar hon snabbt position enligt bild. Trött men nöjd med dagen.
