Om det inte vore för att jag kan avgöra skillnaden väldigt enkelt, så skulle jag trott att Umbra var en hane. Hon förgriper sig på det mesta, klart mer än mina hanhundar någonsin gjort.
Favoritoffret såhär i löptider är någon av de kuddar som ligger i fåtöljerna i ett av rummen i huset. Hon blir riktigt ledsen när hon inte kommer åt dom, hon kan sitta nedanför och blänga på dom. För att sedan falla ihop med en suck.
Hanarna i området skriker efter henne, för hon luktar. Dom tycker såklart att det luktar gott, jag tycker hon luktar surt.........
1 kommentar:
Ja du syrran nog kan det vara jobbigt att löpa alltid, grabbarna här ikvarteret var fruktansvärt jobbiga...tur att det går över:)
Kram Diya
Skicka en kommentar