Julafton.

Hallå där....snubben i vitt kan stanna på trappen, annars får han 40 kilo riktigt arg Bullmastiff i benet. Det finns faktiskt en fyraåring här........


MMMmmmmmm, jag hör matte...det kommer någon!!


Ohh..sillsallad, den kan ni behålla för er själva!


Yes, nu börjar det likna något, ost.......


Om jag står här och skäller ljust kanske någon tappar något gott.


Ooohhh, nu har jag fått både köttbulle och prinskorv. Då slappar vi lite va?


är både mysigt och läskigt. Det kan innebära stora chanser till god mat samtidigt som man måste vara på sin vakt....knepiga figurer smyger ju runt i kvarteret.

Doftsinnet

är det inget fel på. Tidigare under året har Umbra haft ett stort intresse av att gå in i ett väldigt snårigt parti i skogen. Jag har däremot haft ett mindre intresse av det. Men med rådande årstid så är det ju enklare att ta sig fram på sådana ställen. Här är en bild på "orsaken" till intresset.

Ett ungt Rådjur som slutat sina dagar.

Från och till!

Från att ha varit en liten plutt som låg i hyllan, har det på nästan ett år hänt en del med storleken. Numera får knappt huvudet plats i samma utrymme. Då får man helt sonika ligga utanför hyllsystemet och lyssna till Limpans (Linns) sagostund.

Inte direkt svårt kan tilläggas, då det med jämna mellanrum tappas popcorn.....

En kväll

framför brasan får ju vänta, då arbetet med installation av kamin skjutits framåt i tiden. Till dess får vi nöja oss med en kväll framför TV:n. Inte direkt samma mysfaktor men å andra sidan är det dåligt med Bolibompa i torr Björkved.

Bildkavalkad

Umbra är närapå lika stor som matte, eller är matte lika liten som Umbra!?
I skogen trivs dom lika bra i alla fall....


Trots dimma är det trevligt att spana på svanar i Mälaren.


En dag på jobbet....innebär oftast väntan.


och då slumrar jag mest.......

Ambivalent!

När jag inte agerar flipperkula, ser jag ut så här.
Övriga familjen gillar det mycket mer av någon anledning....

Nej det är inte en Yeti!

Det är Umbra som tar "paus" i skogen. Hon roar sig med att löpa amok...när sökövningar och promenader blir långtråkigt.
När detta sker så gäller det att vara beredd, för hon använder gärna "sällskapet" som bromsklots. Jobbigast med detta beteende är att det inte sällan händer även inomhus.....då förvandlas mattorna till tapeter........PLATS!!!

1 ÅR!!!

Idag blir vilden 1 år gammal, och det märks. Hon är den typiska "åringen" med hörselproblem och egna ideér om det mesta.
Dagen firas med extra mycket godis och tuggben.

Grooming!!!

Sådana här hårbollar lämnar man efter sig vid borstning när man blivit tvungen att bada.

Orsaken är att man råkade hitta ett kalasfint träsk i skogen, och då blir man ju lite skogstokig.

Det är ju roligare att löpa amok när det skvätter lera och vatten omkring en.....

Vaktpost!

Här i gränslandet mellan kök, hall och allrum sätter sig Umbra och skäller och morrar om vartannat när hon hör en bil eller gående utanför huset som normalt inte passerar under kvällarna. Ett ganska lustigt fenomen tycker jag, hunden som djur är verkligen vanestyrd.

Katten också!

Umbra äter ju som bekant färskfoder, men också torrt. Hennes nya torrfoder Orijen som för övrigt är helt utan spannmål verkar gå hem hos andra djur i huset också. Så det fick hon inte vara ensam om.

Det finns även som just kattfoder, men den här bondkatten bangar inte för att kliva i Umbras skål och hämta. Vilket Umbra mycket bestämt motsätter sig, därför får katten sitta lite högre.

Mums!

Så här ser det ut när det bakas bröd i huset....

Ordningen är återställd!

Umbras första löp har passerat, inte ett dugg ovälkommet. Nu är våran hund tillbaka. Från att ha varit minst sagt dryg är hon nu den familjemedlem vi är vana vid. Vilket är glädjande såklart.

Vi har även fortsatt bekantskapen med den lilla CaneCorso-hanen, vilket fungerar fint. Umbra sätter honom gärna på plats med jämna mellanrum, för att i nästa sekund vilja busa. Det får dock vänta ett tag till innan dom släpps för vinden. Han är något för valpig ännu.

Vi har också fått en ny bekant i en Amstafftik här i närheten, hon är jämngammal med Umbra och mycket undergiven. Vilket Umbra tar fasta på såklart, hon reser ragg och morrar, kliver upp på henne och spänner upp sig. Mina erfarenheter av tikar tillsammans är ju inte direkt stora, då jag bara har haft hanar. Tyvärr är de möjligen också förlegade eftersom jag "minns" denna sortens möten som aggressiva i de flesta fall. Men vi kanske kan bygga upp en vänskap med några kortare möten i koppel innan de släpps på fri fot. Ni som läser får gärna kommentera och lämna era erfarenheter i frågan.

Så här på höstens inledande faser har skogen varit välbesökt i svampletandet. Umbra följer gärna med och äter blåbär som den skickligaste "gästarbetaren". Väl i hemmets lugna vrå intar hon snabbt position enligt bild. Trött men nöjd med dagen.

När lusten faller på!

Om det inte vore för att jag kan avgöra skillnaden väldigt enkelt, så skulle jag trott att Umbra var en hane. Hon förgriper sig på det mesta, klart mer än mina hanhundar någonsin gjort.
Favoritoffret såhär i löptider är någon av de kuddar som ligger i fåtöljerna i ett av rummen i huset. Hon blir riktigt ledsen när hon inte kommer åt dom, hon kan sitta nedanför och blänga på dom. För att sedan falla ihop med en suck.
Hanarna i området skriker efter henne, för hon luktar. Dom tycker såklart att det luktar gott, jag tycker hon luktar surt.........

Umbra

fixade Hotellvistelsen utan mankemang, trots att hon samma dag startade sitt löp. Med allt vad det innebär. Tikskyddet for ju all världens väg...så nu får gamla boxershorts duga.

Hon har också haft besök av sin kompis Gizmo, en liten Cane Corsokille på snart 11 veckor.

Något bus av klass var det ju inte direkt tal om, men det kommer väl när "putte" lagt på sig lite

vikt och muskler nog att svara emot.

Goda vänner.

Umbra och Linn är ju väldigt nära som tidigare inlägg visat. Den senaste tiden har Linn varit riktigt intensiv, ungefär som när Umbra var ny i familjen. Hon gör allt med henne, kunde hon köra henne i dockvagnen så skulle hon...

Men däremellan är hon rätt söt!!!!

Umbra

en dam med många uttryck, som gärna tar en siesta med familjen.

Ny kompis.

Vi var och besökte vänner, där Umbra fann en ny vän. Björn och hans familj är inte sällan hundvakt åt en Bullmastiffhane från Stockholm. Så våran lilla klimp blev snabbt favorit för kvällen. När man sen är välkommen i knät, så är ju den personen direktkvalificerad till kompis.

Vi övernattade och det gjorde inte Umbra något....hon fick ju strutta runt i deras stora trädgård på morgonen efter. Något hon uppskattade mycket, det fanns ju så mycket yta.

Kompisar.

När det är varmt och man är slö, kan det vara trevligt att slappa med en kompis.

Umbra har ett enormt tålamod med den lilla "fästingen".

Svensk sommar.

Den är ju som bekant kantad av regn, regn och regn. De gånger det regnar hela dagen blir Umbra uttråkad, precis som vi. Då sitter hon gärna och drömmer, med blicken riktad ut mot skogen. Idag har vi faktiskt haft en fin förmiddag i skogen....men nu mulnar det på.

Det har blivit dax att kolla upp Hundhotell, för om fem veckor är det dax..bröllop...och då kan inte "Skuggan" vara med, alla hundvakter är ju liksom bjudna.

Skogen är mitt hem...

I Skogen trivs Umbra som fisken i vattnet. Antagligen för att där får man vara lös och fara runt som man vill. Leta efter bortkastade pinnar och försvunnen Husse är kul och jobbigt. Sökandet i sig är väl kanske inte det mest intensiva eftersom hon ger upp rätt fort när det gäller pinnar. Skogen är ju full av dom.........hittar hon inte rätt pinne så duger det med en annan. Men personer letar hon rätt på, det är bra för det känns ju mer relevant. Näbbmöss är också kul att spåra...bara dom inte försvann så fort.

Jahaja!!

Midsommarståhejet är ett minne blott och vi närmar oss Semestertider. En vecka till med sporadisk arbetsmoral, sen är det Bullmastiffliv för hela familjen. Umbra trummar på ömsom på våra jobb ömsom hemma med de som har favören att vara lediga då och då. Hon har varit lite spattig och får ibland för sig att möta upp just mötande bilar längs landsvägen. Men det ger sig väl snart, med lite vägledning. Hennes vikt är nu ca:35kg och det märks väl när hon ska in i bilen. Den lilla "Primadonnan" hjälper liksom inte till själv.

Rastlös

och ängslig, nosar på promenader likt en hane och tycker det mesta är jobbigt. Så kan Umbra beskrivas den senaste veckan. Nu har det lugnat sig, men det är inte den gamla vanliga Bullen vi har. Jag misstänker att en första känning av löp är i görningen, hon viker svansen åt sidan och ställer upp sig en aning när man kliar henne på ryggslutet. Är det inte så, så är det åtminstone en utvecklingsfas som Umbra inte riktigt är bekväm med just nu. Det börjar bli en mer vuxen hund hursom......Men favoritplatsen för vila är densamma.

Aldrig

att jag går fram till den där badbollen...den rör ju på sig. Inte ens om Matte går före!!

Sommar

är härligt men värmen är väl sisådär enligt Umbra. Hon ligger mest och jäser i väntan på kvällen, då roar hon sig bla. med att gräva upp nysådd gräsmatta och att tokspringa både i och utanför huset.

Uppdatering.

Umbra har matvägrat litegrann de senaste dagarna. Hon äter inte mer än nödvändigt kan man säga. Jag råkade missa en beställning av hennes färskfoder, och torrfodret ligger då rätt långt ner på "villhalistan". Men det löser sig på Onsdag. Annars händer det inte så mycket, solen är hon mindre förtjust i och ligger ömsom ute ömsom inne i svalkan. Någon valpkurs blir det inte med denna damen, av den enkla orsaken att jag inte lägger någon tilltro till de kurser som finns i närområdet just nu. De flesta "instruktörerna" häromkring har en "wannabe" attityd, man erbjuder individuell hjälp i en grupp på ca:20 ekipage. Hur fixar man det seriöst som ensam eller två kursledare??? Tiden för varje enskild blir minimal. Vad gäller umgänget med andra hundar så blir hon tillfredsställd ändå, uppfostransbiten tar vi hemma, det är ju trots allt inte våran första hund. Någon ambition att bli dressyrchampion finns inte heller, vi har ju valt en "Bulle"!!
Vi har i dagsläget en ganska rastypisk Bullmastiff som går hem hos alla vi träffar. Hon är lat, bekväm,trött, slö, trevlig, mysig men ändå "på". Precis det vi vill ha.

Min plats

är inte lik din plats, för min plats är en liggplats. Så tycker nog Umbra när Matte ligger på favoritsovplatsen. Men mindre nogräknad som hon är, så tar hon plats ovanpå...

Släktträff.

Mamma Sombra.


Diiva med "slipsen" på sned.


Idag spenderade vi eftermiddagen på Gammelhusses/mattes altan. Umbra for runt med Diiva och Sombra. De funkade väldigt bra tillsammans, och det var kul att återse alla. Umbra provade också att bada lite innan hemfärd, då vi gick ner till strandkanten. Det blev inte så mycket bilder tagna för Anne pratade så mycket att vi glömde fota. En trevlig utflykt var det i alla fall.

Umbra

blir mer Bullmastiff för var dag som går. Numera är det kväll för henne rätt tidigt på kvällen, runt 19:30- 20:00 är hon färdig med sin dag. Tidigare fick vi också passa lite vad gällde utgång på morgonen, nu lyfter hon knappt på huvudet fast hela familjen är uppe. Hon är inte pigg på att gå ut förrän vid 8-9:30. Några försök att smyga upp i "off-limit" möbler sker ibland, fast hon använder gärna buren också. Den har alltid öppen dörr och är "off-limit" zon för barnen, något som jag tror Umbra uppskattar. I övrigt växer hon och mår bra, jag vet inte vad hon väger för tillfället men för några veckor sedan stannade vågen på drygt 25kilo. Hon har däremot växt märkbart på höjden sista tiden.

Hmmmm.

Så här kan man se ut när man undrar över något på gatan, Snygg tjej!!!!

Dagarna går och Umbra följer, hon har blivit en mycket självständig liten filur. På jobbet är hon näst intill omärkbar. Där finns alltid andra hundar, ibland är det 4st. De andra är hanar så några problem mellan individerna är inte att vänta. Men det som glädjer mig mest är att hon aldrig skäller eller bryr sig när kunder eller okända tittar in. Inte ens då resten av "klanen" larmar.

Hemma däremot påminner hon oss på kvällstid om något ovant är i görningen, helt okej.

Umbra är också riktigt dålig på att stjäla.....japp, har hon stulit något i huset som hon inte får ha så kommer hon stolt och visar upp det. Duktig flicka!!

Umbra verkar också vara född med kommandot "loss", detta har aldrig tränats in, hon släpper ändå vid uppmaning. Avslutningsvis är vi väldigt glada över hennes tålamod och väna inställning till barnen, dom är mycket nära vänner.

Att resa

med Umbra verkar inte vara några problem. Helgen har spenderats i Täby, med promenader på sköna stråk mellan villor. Att ligga och jäsa på en inglasad altan medan vi övriga dinerade, spelade gitarr och sjöng var rätt melodi. Väldigt glädjande är att hon inte svarade på Stockholmsjyckarnas gläfsande under promenaderna.(har alla i Sthlm hund?) Att sova på okänd mark var heller inga problem. En trevlig helg med nya upplevelser har gjort Umbra något loj för dagen, men i morgon är det antagligen som vanligt.

Mäkta nöjd!

Att ligga i vårsolen är skönt, att dessutom ha ett oxben modell XX-large att tugga på gör det hela till en bättre upplevelse. Så här kan en Onsdagskväll se ut för "Umbris".