Umbra växer och mår bra, hon gör skäl för sitt Latinska namn (Skugga). Inte sällan åker hon från Husses jobb på dagen till Mattes jobb på kvällen, likt en skugga följer hon med för att socialiseras med människor och andra hundar. Vi är jättenöjda med hennes utveckling, och nu börjar vi jobba mer med lydnand. Det blir som första anhalt, löplina. Där övar vi inkallning och att stanna på plats. Umbra är nu 18 kilo tung och snabb som en vessla, vilket visar sig i skogen då hon släpper loss. Umbra är också den enda hunden i våran ägo som faktiskt fått tillträde till sofforna i vardagsrummet, jag undrar fortfarande hur det gick till!!!??? I övrigt är vi mycket imponerade av hennes tålamod med minimatte här i huset, en treåring som gärna kramas i tid och otid. Umbra verkar faktiskt uppskatta den myckna närvaron.........även vid matskålen.
På återhörande.
1 kommentar:
Hej syster!!
Vad stor och fin du blivit.Visst är det mysigt att sitta i knä,fast ibland lite knöligt,får inte riktigt plats längre.Jag är inte riktigt lika närvarande vid matskålen vill gärna ha något annat att äta en det som serveras.
Idag ska vi åka till djuraffären och inhandla nya större mat och vattenskålar,dit är alltid kul att åka,finns ju så mycket kul där.
Kram på dig.
Ozzy
Skicka en kommentar